owerkill by j
Ibland inser vi inte hur mycket vi älskar någon förrän det är slut. Det är farligt att ta någon för given, men det är också väldigt lätt att bli beroende av någon. Vi har alla ett behov att få utlopp för vår Kärlek. Om vi inte får utlopp för känslorna så ruttnar de inombords och kvar blir endast en bitter individ. Det är därför vi måste ständigt försöka finna Kärleken, även om det innebär att sticka ut hakan och gång på gång bli slagen till marken. Jag vet ingen som lyckats koppla bort sitt behov av Kärlek, även om jag kan tänka mig personer som skulle påstå det. Tyvärr, så utan Kärlek spelar ingenting annat någon roll.
Jag vet ej vad "normala" reaktioner innefattar, men såhär reagerar jag på en förlorad Kärlek, i ordningsföljd:
* Känslomässigt bedövad - man känner ingenting, även om man borde det.
* Överintellektualisering - man ignorerar sina känslor och försöker kapa sina förluster och gå raskt vidare. Ser misslyckandet som en "intressant erfarenhet" och vägrar känna något.
* Dränkt i känslor - allting kommer rusande; hat, gråt, kärlek, besvikelse, ilska, och man kan inte sortera bland känslorna.
* Malande - kan inte sluta tänka på det, sover dåligt, tänker konstant på "om man skulle gjort något annorlunda.
Även om man har svårt att tro det, så löser faktiskt tiden allting. Man går vidare. Man är inte en dålig människa för att man känner hatkänslor, gråter eller mår dåligt. Det är en del av sorgearbetet och måste få ta tid. När man väl kommit till stadiet då man är förbi de värsta känslofluktuationerna, det är då man kan börja tänka framåt och rationellt. Det är då man kan tänka på att förbättra sin egen situation. Ens förlorade Kärlek kommer inte tillbaka, så det är dags att gå ut där och hitta en ny Kärlek. Världen är inte rättvis, ej heller skyldig mig någonting, man får skapa och hitta det man själv vill ha. Ingen tjänar på att grubbla, och den gamla Kärleken kommer inte tillbaka för du tycker synd om dig själv. Något att tänka på är att det är i dessa motgångar du visar din sanna karaktär. Du har blivit sårad, men du måste bära huvudet högt, åtminstone så att din tårar inte sjunker till samma låga nivå den som svek dig. Små människor hämnas, men de stora människorna förlåter och låter svikaren gå sin väg. Att slösa energi på hämnd skulle bara bereda svikaren extra uppmärksamhet. Ta motgången med ett leende, men släpp aldrig person inpå dig igen. Fokusera din Kärlek på dina vänner istället.
Jag vet ej vad "normala" reaktioner innefattar, men såhär reagerar jag på en förlorad Kärlek, i ordningsföljd:
* Känslomässigt bedövad - man känner ingenting, även om man borde det.
* Överintellektualisering - man ignorerar sina känslor och försöker kapa sina förluster och gå raskt vidare. Ser misslyckandet som en "intressant erfarenhet" och vägrar känna något.
* Dränkt i känslor - allting kommer rusande; hat, gråt, kärlek, besvikelse, ilska, och man kan inte sortera bland känslorna.
* Malande - kan inte sluta tänka på det, sover dåligt, tänker konstant på "om man skulle gjort något annorlunda.
Även om man har svårt att tro det, så löser faktiskt tiden allting. Man går vidare. Man är inte en dålig människa för att man känner hatkänslor, gråter eller mår dåligt. Det är en del av sorgearbetet och måste få ta tid. När man väl kommit till stadiet då man är förbi de värsta känslofluktuationerna, det är då man kan börja tänka framåt och rationellt. Det är då man kan tänka på att förbättra sin egen situation. Ens förlorade Kärlek kommer inte tillbaka, så det är dags att gå ut där och hitta en ny Kärlek. Världen är inte rättvis, ej heller skyldig mig någonting, man får skapa och hitta det man själv vill ha. Ingen tjänar på att grubbla, och den gamla Kärleken kommer inte tillbaka för du tycker synd om dig själv. Något att tänka på är att det är i dessa motgångar du visar din sanna karaktär. Du har blivit sårad, men du måste bära huvudet högt, åtminstone så att din tårar inte sjunker till samma låga nivå den som svek dig. Små människor hämnas, men de stora människorna förlåter och låter svikaren gå sin väg. Att slösa energi på hämnd skulle bara bereda svikaren extra uppmärksamhet. Ta motgången med ett leende, men släpp aldrig person inpå dig igen. Fokusera din Kärlek på dina vänner istället.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hej
Trackback
